Idag konstaterades vad jag har befarat, nämligen ett missfall... Konstigt nog känner jag till viss del en lättnad. En lättnad över att slippa fundera mer över hur det egentligen står till därinne, för att inte tala om lättnaden att slippa en krånglig graviditet med blödningar-hur konstigt det än må låta. Ville ju såklart jätte jätte gärna att det skulle vara en räka därinne, men trots missfallet så glädjer jag mig åt hur lätt det faktiskt tog sig. Fasen träffa rätt på första försöket, det är ju inte fy skam ändå ;) Är hoppfull inför framtiden och hoppas att det inte dröjer alltför länge innan det blir ett nytt pyre, som vill stanna hela tiden ut!

Ska tillbaka för ett nytt hcg prov på fredag morgon, bara för att se så värdena går neråt och utesluta ett utomkveds, men livmodern var i alla fall tom så när som på 4mm slemhinna som fortfarande ska blödas ut. Enligt läkaren bör det inte ta så många dagar till i alla fall, tack och lov!!!! Sjukt trött på att blöda vill jag lova!