Patetisk kombination japp, men inget som inte soffan, en mysig filt , god glass och varm katt kan råda bot på.



Nu ska jag bara försöka motivera mig själv att masa mig upp härifrån också... Ska tända en brasa innan det blir sänggående. Ska ju tydligen bli minusgrader inatt, burr.

Var ju inne även i fredags och lämnade blodprover, mitt hcg värde hade då gått ner så missfallet är konstaterat. Det där snacket om att jag snart borde sluta blöda däremot, sicket skitsnack! Blä vad less jag är på detta blödande nu. Har ingen smärta så det är väl inte så farligt så sett, men gud så jobbigt ändå. Har lovat mig själv att aldrig mer klaga på mensen, jag menar en fjuttig vecka med blödningar, vad är det?! Ingenting, i alla fall inte enligt mina referensramar just nu haha.

Blev rekommenderad att avvakta en menstruation innan vi försöker igen, så att slemhinnorna återhämtar sig. Har kollat runt lite efter information om detta dock och tycker det verkar mest vara för att man ska veta på ett ungefär när graviditeten startat och att man kan köra på direkt om man vill. Vet inte vad man ska tro. Har även funderat på om det kan vara så överjävligt att jag fick missfallet och sen körde mensen igång direkt efter. Hade nämligen två-tre blödningsfria dagar innan det kom igång igen...

Dödstrött på allting just nu är jag i alla fall... Känner mig inte alls motiverad till något mys inte, och det i sig är ju ganska så avgörande för en bebis fabrik haha. Har också drabbats av någon mysko nojja över huruvida nästa graviditet slutar i ett missfall eller ej. Förstår inte detta, jag som tyckte jag tog missfallet så bra...

Idag konstaterades vad jag har befarat, nämligen ett missfall... Konstigt nog känner jag till viss del en lättnad. En lättnad över att slippa fundera mer över hur det egentligen står till därinne, för att inte tala om lättnaden att slippa en krånglig graviditet med blödningar-hur konstigt det än må låta. Ville ju såklart jätte jätte gärna att det skulle vara en räka därinne, men trots missfallet så glädjer jag mig åt hur lätt det faktiskt tog sig. Fasen träffa rätt på första försöket, det är ju inte fy skam ändå ;) Är hoppfull inför framtiden och hoppas att det inte dröjer alltför länge innan det blir ett nytt pyre, som vill stanna hela tiden ut!

Ska tillbaka för ett nytt hcg prov på fredag morgon, bara för att se så värdena går neråt och utesluta ett utomkveds, men livmodern var i alla fall tom så när som på 4mm slemhinna som fortfarande ska blödas ut. Enligt läkaren bör det inte ta så många dagar till i alla fall, tack och lov!!!! Sjukt trött på att blöda vill jag lova!

Ursäkta dåliga uppdateringar. Har inte varit någon rolig människa dom senaste dagarna. Håller dels på att bli förkyld så jag känner mig allmänt rutten för det, och sen svävar humöret upp och ner som värsta jojjon. Ena sekunden är jag jätteglad för att vi är gravida, men sen i nästa sekund är jag super övertygad om att det nog är ett missfall. Så fruktansvärt trött på den här ovissheten... 

Har tid om en timme så nu är det i alla fall inte långt kvar tills vi får veta vilket. Sambon ska också med, och han är nog lika nervös han. Neh nu får jag försöka trycka i mig lite frukost så jag inte svimmar vid undersökningen. Vi höres lite senare idag....

Så glad så jag vill skutta, fick igår inbokat en tid på onsdag förmiddag för att se hur det står till därinne! Skönt att man inte kommer behöva oroa sig i flera veckors tid i alla fall. Har så gott som slutat blöda också så det känns ju lite betryggande. Något som jag fick en smärre chock av idag var att jag kommer inte i mina jeans, vad i!!! Galet, men beror säkert på nedsatt aktivitet i tarmarna. Det är förövrigt något som jag definitivt märkt av, har i vanliga fall en överaktiv tarm till följd av kraftig IBS och laktosintolerans som jag inte är så värst duktig på att ta hänsyn till. Hoppas gasbomben lägger sig... Och den där gasen sen, huvva. Hade tydligen väckt sambon inatt av att jag lagt av en fis i sömnen. PINSAMT JA! Hahaha tur att han har humor i alla fall ;P Känner mig som en svullen amöba för tillfället, nog för att jag brukar vara lönnfet, men sån här mage vill jag då inte kännas vid att jag har.

Idag har vi varit iväg på en veteran traktor tillställning, jag personligen följde mest med för att dom också hade plöjning med häst hehe. Sambon ville nog också mest se det, även om han kanske inte skulle vara lika snabb med att erkänna det som jag är. Dessvärre var det tvär ruttet väder så vi blev inte så långvariga, men jag hann få till en del halvtaskiga bilder ändå.

         

         

Efter det lyckades jag övertala att vi skulle följa med svärfar på en fika hos hans farmor. Blev kvar i lite mer än två timmar och hade super trevligt. Att hon också drabbas av ofrivilliga fisar gjorde ju att jag genast kände mig i gott sällskap. Skrattade gott gjorde vi i alla fall, även om jag hade lite dragkamp med min mage så inte jag skulle sätta igång och fisa loss också haha.

Framåt kvällningen blev det räk och kräft afton med en kompis, supermysigt och super gott. Men nu är jag så trött så jag ska gå på date med kudden snarast. Ska upp med tuppen imorgon och jobba, måttligt road över det. Har även hunnit buda lite på tradera idag, så snart kanske det kommer bilder på lite nya inköp. Har faktiskt några inköp sedan senaste ullaredsvisiten som måste visas upp också, men det får bli en annan dag. Natti natti på er

Tänkte ju försöka hålla den här bloggen relativt anonym tills vidare, men måste väl avslöja att jag är under 24 för att kunna ge er en uppdatering ;) Ringde i alla fall även till ungdomsmottagningen idag mitt i all förtvivlan. Var så skönt att äntligen få prata med någon som tog mig på allvar, även om hon klargjorde att jag var i äldsta laget och dom inte hade så mycket att göra med planerade graviditeter där haha. Hon förklarade väldigt noga varför vissa blöder och varför lättare blödningar utan någon som helst smärta inte är att förknippa med missfall, utan kan mycket väl vara ett embryo som bäddar in sig för fullt därinne.

Hon rådde mig även att kontakta mödravårdscentralen nu då det kan vara upp till två veckors väntetid för att få en tid, och jag kommer i såna fall redan kommit in i v8. Hon trodde även att jag via dom skulle kunna få en undersökning och vaginalt ultraljud tidigare i och med min blödning.

Nu till ett annat skrämmande faktum. Hon frågade vart det var jag ringt tidigare idag och jag förklarade att jag fått numret då jag ringt gyn men inte riktigt uppfattat vart det gick. Läste upp numret för henne varpå hon säger: -"Men det numret är ju till abortmottagningen" Snacka om att jag tappade hakan totalt. Kan ju förklara varför barnmorskan ifråga inte alls förstod varför jag propsade på en undersökning...

Avslutade samtalet med en inbjudan till deras "ung mamma grupp", dock med varningen att det är nog mest folk i 17-20 års åldern hehe. Kan nog tänka mig att gå dit ändå, bara för att kolla in vad det är för folk. Fick också numret till mvc av henne, men deras telefontid för dagen var tyvär slut så måste försöka smita undan en stund på jobbet imorgon och ringa det där samtalet. Får hoppas att det inte blir alltför svårt 0.o

Nu ikväll konstaterade jag också att en bh som införskaffades för två veckor sedan minsann blivit för liten, och brösten ömmar som bara den. Hade en mjölktrampande katt på dom för en stund sedan- AJ! Så känner mig för tillfället relativt lugn och hoppfull...

Verkar ju tyvär vara en smärre omöjlighet att komma någonvart. Antar att det enda alternativet är att försöka bita ihop, gaska upp sig och hoppas på att veckorna flyger framåt. Känner mig såååå motiverad till det, eller inte hmpft. Tur att man ska åka en sväng till stallet nu och ge sig ut på en tur och skingra tankarna!

Är så förbannad nu så jag känner för att böla. Ringde kvinnoklinikens barnmorskor imorse då det tydligen var dit jag skulle vända mig för att få en undersökning. My ass rent ut sagt. En otroligt irriterande och ovänlig barnmorska som svarar, lyssnar knappt på vad jag säger och drar en massa idiotiska slutsatser på egen hand. Summan av kardemumman var ungefär att "är det ett missfall så kan vi inte göra något åt det, och är du gravid så kan det vara normalt med små blödningar i början av graviditeten, du får vänta två veckor så får vi se"

Det fattar väl för bövelen jag med att man inte kan stoppa det om det är ett pågående missfall, menom det nu är det så KAN MAN SKYNDA PÅ DET. I och med att jag har haft blödningar i så mycket som 12 dagar verkar det ju inte som att det kommer komma ut av sig självt precis...  Nej då ska man hellre gå med psykisk terror situation i två veckor och inte veta vare sig det ena eller andra!!!!!!!!!!!!! Det hade aldrig tolererats av en karl om det var han som var gravid, det ska ju gudarna veta.

Nu ska jag sätta mig och försöka hitta en privat klinik, landstinget kan dra något gammalt över sig vad mig anbelangar!!!!!!!!!!